Igår var jag och Martin på bio och sen åt vi middag utomhus i regnet på House of Tricks. Efter middagen så bestämde vi oss för att börja promenera hemåt och försöka fånga bussen på vägen. Så vi gick, och vi kom till slutet av down town Tempe, men ingen buss i sikte, så vi började gå över bron för att komma till nästa hållplats. När vi gått en tredjedel av bron hör vi att någon går ganska nära bakom oss och har gjort det en bit, så Martin vänder sig om för att titta. Han tar tag i min arm och säger att vi ska nog stanna här och låta mannen bakom går förbi. Ok, säger jag och kliver lite åt sidan och frågar hurså? Martin berättar att det är samma man som vi mötte när vi gick över gatan några kvarter bort och att han redan då fått dåliga vibbar.Och jag måste medge att han såg inte helt angenäm ut. Stirrade stint snett framför sig, hade händerna i jackfickorna och höll liksom ut jackan från kroppen på ett lätt onaturligt sätt. Så vi lät honom gå förbi och väntade lite extra så att vi fick lite avstånd. Vi tänkte väl precis börja gå igen, när killen är ute mitt på bron ungefär, då han tvärvänder och kommer tillbaka mot oss. Det var skrattretande uppenbart att något var fel så vi började springa ner mot centrum igen för att vara bland folk och komma på en annan väg att ta hem. Killen fortsatte att gå i vår riktning men, lugnande nog i samma takt som tidigare. Vi hade lite röta också för bussen kom när vi var mitt inne i smeten och vi inte riktigt visste vilken väg vi skulle välja härnäst. Så vi hoppade på och undkom den mystiske mannen. Konstigt nog blev jag aldrig riktigt rädd. Mer tävlingsinriktad, kändes mer som om det var ett spel och det gällde att överlista den andra. Och vi vann! Ha, ha!Har väl inte spelat match på för länge eller nåt?!!